Stockholms skillnader från göteborgs

Centralstationen och Nils Ericsonmerminelen från flygvyn på spåren på baksidan av centralstationen. Göteborgs centralstation är centrum för kollektivtrafik i regionen Vestra g Xntaland. Centralstationen ägs och drivs av de statliga Järnhusen. Historien [redigera Wikitext] och tal började byggas i vissa europeiska länder, men i Sverige fluktuerade kostnaderna.

Men i början av seklet beslutade staten att bygga några huvudrätter, inklusive Göteborg-Stockholm. Den första sträckan för denna järnväg var Göteborg-Jonsersed, som öppnades den 1 December, en av de första i Sverige.

Inte mindre än 35 tips på oförglömliga upplevelser listar Vogue.

Det första stationshuset byggdes mellan G Xxxta xxlv och den gamla landsvägen-tillfälligt från början-och här chefen för skådespelarens station, en maskiningenjör, en fungerande revisor, en biljettförsäljare och en fungerande dirigent. I ett hus i Lilla Bommen skapades "Jernv Xxgsbureun" med en chef, överste Nils Erikson och två ingenjörer, kameror, en materialchef, en låda, två revisorer och en vaktmästare.

I bostadsrättsföreningens hus på Gustaf Adolfs Torg inkvarterades kassören, det juridiska ombudet och läkaren. Det finns totalt sexton personer uppdelade i tre byggnader. Två spår ledde till gården, och ett spår drogs till hamnen i Lilla Bommen. Det gamla kvartersnamnet var 9 nya hamnkvarter, och det nuvarande är Drottningtorget. Centralstationen namngavs direkt i talet på statens järnvägsstation för att kunna skilja den från de tre andra järnvägsstationerna i Göteborg.

Byggnaden byggdes för Västra huvudlinjen-efter ritningar av Adolf Wilhelm Edelswaard, känd som chefsarkitekt för statens järnvägs arkitektkontor - från början hade stationsbyggnaden en stor vestibul i stationsbyggnaden och två väntrum samt restauranger; en för första och andra klass och en för tredje klass. Det fanns också platser för polisen och stiftet.

I norra delen av stationsbyggnaden fanns en trafikhall där tåg gick in och förlorade medvetandet på nuvarande Nils ericsonsplatsen. De som bor bredvid varandra och ofta träffas utvecklar ett sätt att tala som skiljer sig från hur man talar på andra sidan skogen, i nästa by, i nästa kvarter eller ännu längre bort. Ur ett historiskt perspektiv kan vi se Göteborg och Stockholm som ett exempel på två städer som inte hade så mycket daglig kontakt.

Och därmed bidrog detta till att dialekterna i varje stad utvecklades i olika riktningar. Om vi tittar på samhörigheten mellan dialekterna och språken runt Stockholm och Göteborg, så kan man i Göteborg hitta många likheter med dialekterna i Bohuslän, Västergötland och Ostnord. Detta beror på den geografiska närheten, och att de har haft nära kontakter på olika sätt genom århundradena.

Om man stelnar till allt detta kan man säga att Göteborg, Bohuslän och Västgotiken har ett närmare språkligt förhållande till norrmännen än till Stockholm och dialekter i Mälarområdet. Stockholm har å andra sidan haft många kontakter med dialekter i Gupland och Sörmland, liksom med språket för politisk och kyrklig auktoritet genom historien.

Avstånd kan också vara socialt. En aspekt av detta är att Stockholm är huvudstad, och att dagens talade språk i Storstockholm ligger mycket nära standardsvenskan. Detta beror på det faktum att främst I m Xjxlardalen, att rikets politiska centrum existerade under de senaste åren, det vill säga under den tid då den svenska skriftliga standarden utvecklades.

Göteborg blev en storstad under och efter föreställningen och fick konkurrenspositionen som landets näst största stad. Det var känslan av den andra dagen som kunde bidra till utvecklingen av Göteborg i en annan riktning än i Stockholm. Det är viktigt för en person som social varelse att känna sig tillsammans med en grupp, och vi markerar både grupptillhörighet och avstånd från andra med hjälp av språk.

En annan aspekt av social distans, som förmodligen är ännu viktigare när det gäller Stockholm och Göteborg, är hur invandring och språkkontakter har påverkat de nya storstadsdialekterna. För hundrafemtio år sedan talade förmodligen lokala Stockholm-och Göteborgare om någon form av unhinged eller södra respektive västra Gotiska. Enligt tillväxten under och föreställningarna flyttade människor dit från alla omgivande landskap.

För Stockholm kom människor också från mer avlägsna delar av landet, liksom från Åland och Finland. Invandrarna var också ofta större än de som redan fanns och kunde därför påverka hur urbana dialekter utvecklades. Göteborgs traditionella arbetare kan, för att förenklas mycket, beskrivas som en västerländsk gotisk grammatik med Bohuslän uttal.

Maritima kontakter med väst och skotska tillverkare introducerade också flera engelska låneord, såsom Sjapp från den engelska butiken som betyder "kiosk", och tjäna från den engelska cham, som för gamla Göteborg betyder "kompis". Ekprat, en traditionell arbetsdialekt från S Xvider i Stockholm, har inslag från ännu fler dialekter, "sömn" och språk som tysk Slav, "sömn", finsk karamell," dö", Romani Mula," dö dö; döda", som senare blev "gnugga snö i ansiktet någon"!

Dessutom finns det funktioner från det interna språket i olika band som Soters Knoparmoj Dojor, "Shoes" och moonstones m Xxnsing, "money". Det finns tydliga paralleller mellan ekprat och dagens multietniska ungdomsspråk, som uppstår när man lånar ord, uttal, batchmelodier, accent och grammatiska drag från mycket olika språk.

Stockholm and Gothenburg are the two biggest cities in Sweden with the first being the capital on the east coast and the latter, the home of Volvo that alone can make Gothenburg the “capital of the west coast”.

Några exempel på upplåning är den turkiska parra för "pengar", den spanska lokomotivet för" galen "och den arabiska Jalla för"skynda". Slutligen kan det noteras att språket och dialekterna ständigt utvecklas. Språklig anpassning genom avstånd och närhet kallas bostäder, och detta kan innebära både att närma sig en viss grupp av språk, konvergerande bostäder och samtidigt avlägsnas från dialekten eller språket i en annan grupp, divergerande bostäder.

Stockholm och Göteborg är bra exempel på hur det kan bli. Den mänskliga önskan att stärka sin egen gruppidentitet genom att betona avståndet till andra gruppers språk är förmodligen den största anledningen till att göteborgare och stockholmare aldrig kommer att tala samma dialekt. Oavsett hur snabbt tåg, anslutningar och andra anslutningar blir, förblir vi människor med ett behov av att känna tillhörighet med en plats, region, livsstil eller något annat.

Och i en globaliserad värld verkar det som om regional och lokal anslutning blir allt viktigare.