Gammal kopparplåt

Hälften av allt avfall kommer från byggbranschen. Men jag tycker att det är verkligen så konstigt? Vi gör nästan allt vi gör i hemmen. Sova, slåss, koppla av, golv, ugnar... Är det inte värt uppoffringen? Dessutom står huset vanligtvis i hundra år eller mer - det kan knappast klassificeras som ett ekologiskt stativ. Men sådana argument biter inte idag. Korset är en nit.

Medan mer Modesta accepterar den pågående konstruktionen har hittills alla komponenter omarbetats. Allt från takpannor genom frontpanelen till terminaler. Jag undrar hur detta kommer att fungera i praktiken? Det finns absolut tillräckligt i villan för att besöka Christian i Köpenhamn för att förstå vad som kan uppnås-Nyssa warehouse-estetiken, som kan vara både uppfinningsrik och vacker.

Men om vi pratar om kontorsbyggnader, arenor och köpcentra, hur väl är den cirkulära processen anpassad till skiktets skala? Alls. Mycket av återvinningen framstår istället som tomma gester: en reception klädd i en gammal kopparplatta, upphetsade kontorsmöbler gjorda av myror, Återvunna tegelstenar som bokstöd. I Anders Zorn fick Sverige ett rånat rykte. Han har utfört flera hundra etsningar, som är mycket eftertraktade av samlare i Europa och Amerika.

Plattan är belagd med en hård, syrabeständig beläggning på grund av vax, asfalt och harts. Sedan klippte han," avlägsnade", motivet i marken med en nål så att plattan exponerades, men utan några märken i plattan. Plattan placeras sedan i ett syrabad, vanligtvis med salpetersyra, så kallad "bitande".

Kopparföremålen tillverkades av kopparplåt som formades och fogades ihop till de bruksföremål man behövde i köket.

Med en kork kan du täckas med delar av plattan om du vill ha ett annat motiv. En annan metod för att uppnå olika grova linjer bör baseras på ämnet, de linjer som du vill ha först, varefter biterna börjar, sedan läggs nya linjer till, de som du vill vara tunna sist. Ritningen själv görs direkt på grovt papper, vilket resulterar i att den mjuka basen fastnar i linjen och avlägsnas med papper.

Därefter bitas plattan enligt linjejusteringsmetoden. Trycket får en mjukhet som gör att den liknar en penna.

Stillhetens kapell, Ängskyrkogården, Uppsala gamla kyrkogård.

Tekniken har varit känd sedan talet. Aquatint utvecklades under föreställningen [1], som dessutom utvecklades av fransmannen Jean Baptiste.

Svensken på Floding kom för att utveckla ny teknik inom Crayongryr, introducerades mitt i ett tal av fransmannen J. Performance av Rembrandt Van Rijn, självporträtt, etsning på papper, 5,1 x 4,5 cm. Nationalmuseum, Stockholm. Kopparplattan är belagd med en tunn, syrabeständig bas på vilken konstnären målar med en etsningsnål och därmed exponerar linjer på kopparytan, som sedan "etsas" när plattan doppas i syra.

Eftersom grunda linjer får mindre färg än djupa, kan du få graderade toner genom att snabbt doppa en tallrik i ett syrabad för de tunnaste linjerna, sedan måla ett lock på dem och lämna plattan längre och längre i syra när de mörkare linjerna dras och "täcka" varje efterföljande rad linjer efter etsning. Uppskattningar kan också utföras med omvänd metod, där Rembrandt var en mästare.

En metallplatta behandlad med ETHS-jord placeras i en grund skål. Dessa utgångar slås på tills den jämnt täcker plattan. Arbetet börjar med att motivets mörkaste sidor markeras med nålar och sedan gradvis ljusare och ljusare. Etsvätskan löper sedan länge i de första markerade partierna, kanske två timmar innan hela motivet är klart, och sedan kortare och kortare i senare markerade partier.

I de senast noterade parterna kan ET-vätskan bara springa i en minut innan plattan tas ut ur badet för efterprocessen. Denna metod kräver att konstnären är en mycket säker tecknare, eftersom ett fel i början av proceduren inte kan korrigeras senare i framstegen. Det är mycket lättare att uppnå subtila färgförändringar med etsning än med en kopparpinne.