Kändisar med norrländsk dialekt

Ingemar Stenmark använder således infinitivformen. Men för närvarande är norden inte enhetlig. I andra dialekter berodde detta på hur det såg ut hos forntida svenskar: vokal-och konsonantlängd påverkade hur resultatet blev. I sådana dialekter kan det kallas skrivning, klicka och släpp, men fara. När Ingemar Stenmark säger åk istället för åk finns det exempel på Apokop.

Varför detta fenomen är bara i norr är svårt att svara på. Det är nog en slump. Men självklart kan du ta av-a in go utan att gå utöver förståelsen. Följaktligen sparar talaren lite ansträngning genom att stryka eller lossa uttalet av den sista vokalen på språng. Exemplet de också visade är att vi i det svenska språket, från norr till söder, ofta hoppar över några eller några bokstäver i slutet av orden.

Inte bara blir artikeln i de norra dialekterna, utan också verbet, adverbet blir bara en stapel och en infinitiv för att bli på samma fenomen, till exempel hittar vi på danska. I det moderna danska uttalet-Apocops-kämpar den sista vokalen ofta: kaster istället för kast och far istället för tariffer. Trenden i norr är dock att apocopa är på väg ut.

Traditionella svenska dialektområden enligt Elias Wessén, med norrländska mål i blått.

Istället pågår övergången till längre Svenskformer. Om Ingemar Stenmarks arvinge hade fötts idag på hans hemort, är det troligt att de skulle säga att de skulle åka istället. En annan typisk Norlandism som vi möter i meningar är att de var trötta, du var tråkig, älgen var stor och bakåt på söndagar. Detta är en av de mest kända funktionerna i de norra dialekterna. Men innan vi dyker in i detta måste vi ta en liten titt på skolgrammatiken.

Vi måste komma ihåg vilka ämnen, siffror, kongruens och predikativ som är avsedda för något. Ett tema är något som utför en handling i en fest. Det finns en morot i en häst-det är en ämneshäst. Numerus vi har två på svenska, singular och plural. De används för att markera ett nummer. Hästen är singular, medan moroten är plural. Kongruens betyder till exempel att adjektiv böjs enligt huvudordet i frasen: en bra häst, men vackra hästar, där valet mellan fint och fint bestäms av hästens form.

Det finns ingen skillnad mellan en nordlig och en standardsvensk. En varning kan också kallas en predikan. Lite förenklat, predikativt är något som kommer i samband med verb som blir heta och namngivna och indikerar ämnets egenskaper. I dessa verb saknas den norra församlingen: Ja, de är trötta, och de är trötta. Men i standardsvenska definieras formen av ämnets nummer: jag är trött, och de är trötta.

I norr används dessutom formen av det bibliska ljudet istället för att bli: ja, de är trötta och de är trötta. Vår avslutande funktion verkar ha dött ut, men den borde ingå i hans litterära kvalifikation. Den som läser Torgny Lindgrens romaner - mina exempel kommer från Hammelhonung - har förmodligen stött på detta grammatiska drag: om du tog och lagade mat åt mig. Men jag äter inte godis.

Varför får jag aldrig fläsk, korn och kålrot? Vid första anblicken kanske det inte verkar särskilt speciellt. Alla erbjudanden fungerar bra även på standardsvenska.

Norrländska må utgöras av flera olika Norrlandsmål, men kan alltjämt räknas som en av Sveriges mest ikoniska ”dialekter” där bland annat skånska, göteborgska, värmländska, småländska och gotländska kan nämnas, även om Norrland täcker ett betydligt större område.

Men det som är annorlunda är sammanhanget. I dialekterna i Götaland och Svealand är det mycket vanligare att produkter redan har nämnts, eller åtminstone förväntat eller känt, så att de kan identifieras. Anna Westerberg använder termen Pleonastic som, vilket betyder att den bara används som en stoppning i någon verklig mening. Anna Walde använder å andra sidan en term-fokal och modal partikel, till exempel typ, BA och följaktligen tillräckligt, som verkar ha en variabel kvalitet i uttalandet - detta indikerar att talaren inte är säker på sitt uttalande och därför förblir reserverad.

Det uttalande Vi måste göra är riktat, medan det uttalande Vi behöver är reserverat och något vagt. Trenden är att användningen verkar ha en relativt stor geografisk spridning i Övre Norrland, men detta är relativt nytt! Trenden visar också att ju yngre talaren är, desto oftare används detta, men det finns i alla åldersgrupper bland dem som registrerades och analyserades i de två undersökningarna som nämns ovan.

Vars användning verkar öka. Det är inte bara att fler ungdomar använder båda, men de använder också oftare. Intressant är denna trend något starkare bland unga kvinnor, det vill säga fler kvinnor än män. Annars tenderar kvinnor att vara ett mer standardspråk än män. För att verkligen kunna svara på dina frågor om det skulle kräva en större utredning, avhandling eller liknande, men jag hoppas att du fick någon ledtråd.

Annika Karlholm, utgiven av Institutet för språk och folkminnen, visste du att du kan läsa ett språk i din mobiltelefon eller surfplatta?