Grovt oaktsam

Lagstiftningen var nu frivillig, och samtidigt infördes ett nytt brott, försumlig våldtäkt. Således är straffrättsligt ansvar i fall av våldtäkt också viktigt, eftersom den anklagade agerade extremt försumligt. Denna uppsats syftar till att tydliggöra hur domstolarna resonerar kring kravet på grov vårdslöshet för brottet vårdslös våldtäkt i 6 kap.

1 A i Brottsbalken. Uppsatsen syftar också till att klargöra domstolarnas resonemang i gränsen mellan uppsåt och vårdslöshet, eftersom detta också utgör gränsen mellan våldtäkt och vårdslös våldtäkt. Uppsatsen bygger på tre frågor: Dessutom trädde samtyckeslagen i kraft den 1 juli, vilket innebar en betydande förändring i den svenska regleringen av våldtäktsbrottet. Avhandlingen bygger på tre frågor: vad utgör grov vårdslöshet enligt 6 kap.

1 A i strafflagen enligt tillämplig lag? Hur har Högsta domstolen och de högre domstolarna resonerat kring bedömningen av grov vårdslöshet och gränsen mellan uppsåt och grov vårdslöshet i mål som rör våldtäkt eller vårdslös våldtäkt? Är dessa överväganden förenliga med tillämplig lag? Det är representerat i regleringen av våldtäkt enligt strafflagen respektive våldtäkt. Det finns tre kriterier här, det måste vara samlag eller annan sexuell handling, som, med tanke på överträdelsens allvar, är jämförbar med samlag.

Det krävs också att kärandens deltagande inte är frivilligt. Slutligen måste gärningsmannen agera avsiktligt eller extremt slarvigt. Det presenteras sedan för vilka slutsatser Br XX kunde dra av sin studie av alla relevanta beslut, bland annat visar studien att åklagare och domare tenderar att vara positiva till lagändringar, medan advokater ofta är mer kritiska.

Det beskriver också mer detaljerat vad som utgör en avsiktlig och grovt försumlig handling.

I samband med vissa brott gäller också att det kan röra sig om vanlig oaktsamhet eller grov oaktsamhet då måste man även avgöra när gärningsmannens oaktsamhet kan anses som grov.

Först testas det om gärningsmannen insåg att det finns en risk att käranden inte kommer att delta frivilligt. Om gärningsmannen insåg detta skulle nästa fråga vara om gärningsmannen var likgiltig för det faktum att käranden inte deltog frivilligt. Om svaret på denna fråga är ja, agerade gärningsmannen med likgiltighet. Om svaret på den sista frågan å andra sidan är nej, var gärningsmannen istället avsiktligt försumlig.

Om å andra sidan gärningsmannen inte insåg, men borde ha insett, att det fanns en risk att käranden inte deltog frivilligt, kan detta betraktas som omedveten försumlighet. Som regel bör avsiktlig försumlighet betraktas som grov. Omedveten försumlighet kan endast betraktas som grov i tydligt skyldiga fall där gärningsmannen inte försökte kontrollera de detaljerade villkoren, även om det fanns goda skäl till detta.

Dessutom presenteras en bedömning av bevis i fall av våldtäkt, vilket är nära relaterat till en bedömning av avsikt och grov vårdslöshet. Brist på bevis är ett allvarligt problem i våldtäktsfall, och bevis består vanligtvis av kärandens uttalande kombinerat med vissa bevis. Därefter studerades högsta domstolens och de högre domstolarnas beslut i uppsatsen. De analyseras sedan mot bakgrund av vad som framkom i föregående kapitel om tillämplig lagstiftning.

Analysen identifierar flera faktorer som domstolarna överväger vid bedömningen av svarandens eventuella avsikt eller allvarlig försumlighet. Detta betraktas ofta som ett resultat av annulleringen av den sexuella handlingen, parternas förhållande tidigare och om parterna hade samlag i ett tidigare fall. Flera beslut visar också hur aktiv eller passiv käranden och den anklagade var.

Analysen belyser också vilka faktorer som beaktas vid bedömningen av om svaranden var likgiltig för att käranden inte deltog frivilligt. Det finns också anledning att argumentera om hur domstolar bedöms i förhållande till bedömningen av uppsåt eller grov vårdslöshet. Huvudsyftet med uppsatsen var att ta reda på om tillhandahållandet av försumlig våldtäkt på ett adekvat sätt uppfyller offrens intressen.

I detta sammanhang studerades upplevelsen av våldtäktsoffer, liksom allmän utbildning i skuld och skuld.

Med grovt oaktsam menas att du ska ha agerat på ett sätt som markant avviker från vad som är normalt beteende.

Forskning visar att våldtäkt uppfattas som mycket traumatiskt och att det ofta leder till svår depression och ångest för offren. Baserat på betydelsen av sexuella kränkningar undersöktes begreppen skuld och skuld, vilket visar att uppfattningen om våldtäkt som mer förtjänt av skuld än försumlig våldtäkt har en traditionell grund.

Samtidigt är uppfattningen av anklagelser odefinierad och till stor del subjektiv. Avhandlingen visar att situationer som, mot bakgrund av vårdslös våldtäkt och den allmänna svårigheten att verifiera skuld i våldtäktsfall, sannolikt leder till straffrättsligt ansvar, faktiskt kan leda till lika allvarliga eller, om inte Mor om inte Mor, om inte flytta, allvarlig, kränkning, än våldtäkt.

Mindre abstrakt svensk lagstiftning om våldtäkt trädde i kraft den 1 juli, som bygger på avsaknad av frivilligt deltagande, i motsats till vad som grundades på förekomsten av våld, hot eller orättvis exploatering. Dessutom infördes också ett nytt brott av försumlig våldtäkt, vilket föreskrivs i kapitel 6 Jv 1 A BRB. Brottslig oaktsam våldtäkt syftar till en handling-en sexuell kränkning - som bestämmelsen om våldtäkt i kapitel 6 xx 1 BRB.

Det som skiljer brott i straffrättslig mening är bara kravet på skulder, det vill säga den 1 juli trädde ny lagstiftning om våldtäkt i kraft, som bygger på frånvaron av frivilligt deltagande, i motsats till vad som baserades på förekomsten av våld, hot eller överexploatering. Dessutom Straffas vårdslös våldtäkt mindre än våldtäkt. Huvudsyftet med uppsatsen var att ta reda på om tillhandahållandet av försumlig våldtäkt utgör våldtäkt i enlighet med offrens intressen på ett legitimt sätt.

Undersökningen baserades således på ett kritiskt perspektiv på offret, där denna situation undersöks genom en allmän metod för rättspolitik för att analysera om lagstiftning är lämplig med tanke på dess syfte, nämligen att uppnå ett effektivt och omfattande skydd av straffrätten mot rätten till sexuell och personlig ärlighet och sexuell självbestämmande.